Hur ser det kubanska rättssystemet ut?

Kubas rättssystem är känt som ett socialistiskt rättssystem. Den kubanska konstitutionen, som antogs 1976, bestämmer landets rättsliga ram. Kuba har antagit en parlamentarisk republikmodell, ett system där tre makter är åtskilda: lagstiftande, verkställande och rättsliga. Den lagstiftande makten på Kuba utövas av nationalförsamlingen och folkmaktens organ. Nationalförsamlingen är landets högsta lagstiftande organ och består av suppleanter. Det lagstiftande organets uppgifter inkluderar att göra konstitutionella ändringar, anta lagar och fastställa landets politik. Den verkställande makten utövas av statsrådet. Statsrådet är landets högsta verkställande organ och består av presidenten, vicepresidenter och ministrar. Statsrådet förvaltar landets inrikes- och utrikespolitik, utför verkställande funktioner och för internationella relationer. Den dömande makten utövas av den kubanska högsta domstolen. Högsta domstolen är landets högsta rättsliga organ och består av domare. Högsta domstolen ansvarar för tolkning av grundlag och lagar, fattar rättsliga beslut och löser rättsliga tvister. Eftersom Kubas rättssystem är ett socialistiskt system fokuserar det specifikt på att skydda samhällets kollektiva intressen och social rättvisa. Statens roll bygger på att tillgodose samhällets behov och säkerställa social välfärd. Ett rättssystem antogs där privat egendom begränsades och staten hade stark kontroll över ekonomin. Kubas rättssystem är dock också föremål för kritik. Vissa hävdar att grundläggande mänskliga rättigheter har kränkts och att rättvisa inte är opartisk. Till kritiken hör också att det finns påtryckningar mot politiska motståndare och att yttrandefriheten inskränks.